Torsgård 10/6-23/6 2009
Tänk att det radan har gått en vecka sen jag kom hem. För en vecka stod jag där och grät när jag sa hej då till alla. Set är en vecka sen jag kom hem från två av dom bästa veckorna i mitt liv. Och saknar allt så mycket fortfarande. Det var två veckor jag verkligen kände mig glad och lycklig och det fanns inga problem.
Saknar stuga 1, Sara, Emma och Michaela. Vi skrattade nästan hela tiden där. Och Sara och Mickan som alltid gick runt och sjöng. Haha och typ andra dagen när vi kom 2 sekunder försent till en samling och dom ropa upp våra namn och vi var tvugna att gå promenad. Och va bah what och fatta ingenting haha. Och en annan gång när jag och Emma fick gå, vi var tvugna att gå skit snabbt i en och en halv timme och vi fick inte prata med varandra. Det var skit varmt, och jag var skit sur. Men ändå gick jag bara runt och skratta för jag tyckte det var så jävla komiskt att vi var tvugna att gå den där jävla promenaden. Haha saknar varje morgon dom väckte oss med den där hemska musiken, hur sura vi var exakt varje morgon och klagade. När vi var i kneipbyn och åkte den där lilla nyckelpigan saken, och han som körde typ var full eller hög. Och bah: vad är ni för folk? Vad kommer ni ifrån. Sara och Mickan bah, vi är mayafolket, vi är indianerna, Haha, kanske inte låter så kul. Men det skratta vi länge åt efter. Busschaffören som körde mellan kneipbyn och visby med musik på högsta volym så hela bussen dunka. En av dom första kvällarna när jag, Sara, Emma och Mickan satt och tugga pärlor som man gjorde när man va liten haha. Och den lilla spindeln som bodde ovanför Saras säng, som blev hennes kompis haha. Hajken som gick åt helvette, men vi blev bara glada för vi slapp hajk haha. Och när vi ändrade våra lessna gubbar till glada och geten kom på oss och vi vara stog och skratta, och bah det var inte vi. Det var du som var här ju. Och den gången jag och Mickan dukade och diska. Först när vi dukade så blåste det så mycket så allt blåste omkull, fan va vi skrattade. Och sen när vi diska och stog och snacka om massa knas saker, hahaha fyfan va vi garva. Och kalkon som gick runt och blev kär i alla, och knacka på våran dörr pch fråga hela tiden om kan kunde hjälpa oss med något. Och när vi alla smeta in våra ansikten med tandkräm innan vi skulle sova. Alla kvällsamlingar vi skratta men vi inte fick, så vi höll för så vi knappt kunde andas och trodde vi skulle dö av garv. Så direkt när vi kom in i stugan exploderade vi alla 4 av skratt haha. Och när vi snodde massa skorpor och äpplen och hade förråd i garderoberna. Haha saknar er så jävla mycket! Det finns 1000 minnen till, som jag aldrig kommer glömma. Torsgård period 1 2009, två veckor jag aldrig kommer glömma. Och fick jag chansen att komma tillbaka och uppleva allt igen skulle jag ta den utan tvekan! Saknar allt och alla så himla mycket! Tack för alla fina minnen.
Saknar stuga 1, Sara, Emma och Michaela. Vi skrattade nästan hela tiden där. Och Sara och Mickan som alltid gick runt och sjöng. Haha och typ andra dagen när vi kom 2 sekunder försent till en samling och dom ropa upp våra namn och vi var tvugna att gå promenad. Och va bah what och fatta ingenting haha. Och en annan gång när jag och Emma fick gå, vi var tvugna att gå skit snabbt i en och en halv timme och vi fick inte prata med varandra. Det var skit varmt, och jag var skit sur. Men ändå gick jag bara runt och skratta för jag tyckte det var så jävla komiskt att vi var tvugna att gå den där jävla promenaden. Haha saknar varje morgon dom väckte oss med den där hemska musiken, hur sura vi var exakt varje morgon och klagade. När vi var i kneipbyn och åkte den där lilla nyckelpigan saken, och han som körde typ var full eller hög. Och bah: vad är ni för folk? Vad kommer ni ifrån. Sara och Mickan bah, vi är mayafolket, vi är indianerna, Haha, kanske inte låter så kul. Men det skratta vi länge åt efter. Busschaffören som körde mellan kneipbyn och visby med musik på högsta volym så hela bussen dunka. En av dom första kvällarna när jag, Sara, Emma och Mickan satt och tugga pärlor som man gjorde när man va liten haha. Och den lilla spindeln som bodde ovanför Saras säng, som blev hennes kompis haha. Hajken som gick åt helvette, men vi blev bara glada för vi slapp hajk haha. Och när vi ändrade våra lessna gubbar till glada och geten kom på oss och vi vara stog och skratta, och bah det var inte vi. Det var du som var här ju. Och den gången jag och Mickan dukade och diska. Först när vi dukade så blåste det så mycket så allt blåste omkull, fan va vi skrattade. Och sen när vi diska och stog och snacka om massa knas saker, hahaha fyfan va vi garva. Och kalkon som gick runt och blev kär i alla, och knacka på våran dörr pch fråga hela tiden om kan kunde hjälpa oss med något. Och när vi alla smeta in våra ansikten med tandkräm innan vi skulle sova. Alla kvällsamlingar vi skratta men vi inte fick, så vi höll för så vi knappt kunde andas och trodde vi skulle dö av garv. Så direkt när vi kom in i stugan exploderade vi alla 4 av skratt haha. Och när vi snodde massa skorpor och äpplen och hade förråd i garderoberna. Haha saknar er så jävla mycket! Det finns 1000 minnen till, som jag aldrig kommer glömma. Torsgård period 1 2009, två veckor jag aldrig kommer glömma. Och fick jag chansen att komma tillbaka och uppleva allt igen skulle jag ta den utan tvekan! Saknar allt och alla så himla mycket! Tack för alla fina minnen.
Kommentarer
Postat av: mickan
sara då, jag saknar diiig! :')
Trackback
